Midnattsloppet 2015

Ännu ett Midnattslopp sprunget; mitt sjätte och Gunillas fjärde.

I vanliga fall är Nilla alltid så himla mycket bättre än mig, vilket gagnar mig på tusen sätt - bl.a. genom att hon peppar genom hela loppet. I år hade vi jämnat ut förutsättningarna lite genom att Nilla sprungit 5 mil helgen innan och jag för ovanlighetens skulle inte hade ägnat mig åt ett totalt kroppsligt förfall under semestern utan var i hyfsad form.

Denna gången lämnade vi allt vad män och barn heter hemma och ägnade oss bara åt oss själva, vilket är den största behållningen av allt med våra gemensamma lopp. I år hade Midnattsloppet bytt leverantör av den berömda tröjan vilket orsakade vissa av oss (som inte var jag) enorma bekymmer: den var varm, trång, obekväm och vi skulle säkert behöva bryta för tröj-jäkeln :)

Tröjan stannade på och vi kom till start, helt enligt plan. När starten gick var det lite som "vanligt" - det är trångt, många drar iväg ganska snabbt och första kilometern är mest ett kryssande fram och tillbaka. Iallafall är första kilometrarna i Stockholmsupplagan av Midnattsloppet väldigt lätta eftersom det är nedför eller enormt flackt hela tiden. För mig gick det så himla lätt att springa och trots att jag kommit på att jag visst inte tagit någon astmamedicin på flera veckor eller kanske t.o.m. månader var jag inte det allra minsta andfådd. Min superhjältesyster som sprungit så långt veckan innan hade bara lite ont i en tå, annars var hon lika pigg som vanligt.

Efter de första tre kilometrarna börjar en del uppförsbackar där stigningen mot Sofia kyrka är en riktig pärs. På något vis så är det som om många anmäler sig i en startgrupp med respektive måltid som de tror eller hoppas att de ska vara i när loppet väl går av stapeln (been there, done that :) ) för vi som sprang i den fart som motsvarade måltiden för vår startgrupp sprang om enormt många löpare. Egentligen är det synd att det blir så, det tar längre tid för oss som är lite, lite snabbare och det är nedslående för de som går en hel del att bli omsprungna av så många.

Efter kyrkan känns det alltid lättare och man vet att det mest utmanande är gjort. Så som det kändes så sprang vi bara en liten sväng till och plötsligt var vi i mål. Det enda som faktiskt var jobbigt var att det (jag) var så fruktansvärt varmt! Jag svettades floder och drack en hel vattenreservoar efteråt. Vi putsade förra årets tid med 6 minuter vilket vi var sjukt nöjda med, bytte om till torra kläder (bäst av allt) och gick mot bussen. Eftersom bussen aldrig kom gick vi hemåt i sommarnatten och kände oss sådär världsbäst som man känner sig när man sprungit en mil utan astmamedicin, eller en vecka efter en femmilare, och är helt oberörd.

En sista grej. Midnattsloppet är ju som sagt ett ganska kuperat lopp och det var för mig väldigt tydligt att all min crossfit-träning gett väldigt mycket resultat på hur jag upplever det att springa i uppförsbacke. Förut tyckte jag att det var pest, apjobbigt och sjukt flåsigt. Nu kopplar jag på några andra slags muskler i baksida lår och rumpa och blir som...en häst i uppförsbackar. Galopp, galopp så är jag uppe. Kul!

Nu laddar Nilla och jag för Hässelbyloppet där jag vill knäcka milen under timman!