Mitt livs längsta pass (hittills)

Springa, springa, springa. Det är märkligt. Så mycket tid jag lägger på löpningen och så bra jag mår av den. Och ändå, inför varje pass som är antingen långt eller snabbt så dyker en tanke upp i mitt huvud. Alltid samma tanke: "Ska du inte strunta i det här, och ta en cigg istället?" Jag är inte röksugen eller så, det är verkar bara vara min hjärnas sätt att försöka smita.

Men det går bra! 50 kilometer per vecka de två senaste veckorna och denna veckan kommer jag nog komma upp i över 55 kilometer. Nästa vecka blir mycket lugnare, max 25 - 30 kilometer tänkte jag mig. 

Jag sprang 28 kilomter på 3 timmar idag. Jag var ordentligt trött de sista två kilometerna, men det gick ändå över förväntan. Den första timmen rullade på lätt och fint. Efter 1,5 timmar stannade jag och vilade i två-tre minuter. Om jag hade haft vatten med mig så hade jag druckit då. Fram till två timmar var det heller inga problem. Vid 2.15 fick jag stanna några sekunder och stretcha ut foten, jag får liksom en brännande känsla under "fotkudden" på vänster framfot ibland. Resten av sträckan gick bra, om än lite jobbigt mentalt. Jag fick börja räkna ner minuter på olika sätt för att hålla hjärnan upptagen. Genomsnittstid blev 6:28 min/km och konditionsmässigt var jag helt opåverkad. Jag hade kunnat föra ett samtal hela vägen. Trött i muskler och leder dock. Men det är sjukt svårt att föreställa sig att jag satsar på en sträcka där jag kommer behöva springa mycket mer än dubbelt så långt till. 

På måndag ska jag träffa en springcoach för att få hjälp med ett riktigt bra träningsprogram. Ska bli roligt och lite läskigt. Tänk om han tycker att man plan är för löjlig? Att det inte finns en chans att jag ska klara det. 

Jag har fått sluta med crossfiten förresten. Förhoppningsvis kan jag ta upp den i höst igen, men just nu finns helt enkelt inte tid för både löpning och crossfit.

Ser fram emot måndag!

Ha en bra lördag!

/G