Något annat?

Det kan vara hösten, det kan vara mycket på jobbet, kanske en 40-årskris eller att jag ibland har prioriterat bort löpningen. Och tagit ett glas vin för mycket istället. Under en längre tid så har jag i alla fall burit på den här ångesten. Länge trodde jag att det endast berodde på en sak på jobbet som gnagde mig. När den löstes ut så mådde jag bra igen. I ungefär en vecka. Sedan var den där igen.

Alltså. Det kan ju inte vara meningen att vänta på något bättre hela tiden. Att vänta på att fredagen ska komma. Eller semestern. Eller bara det där odefinierbara ”något annat”. Det kommer ju inte magiskt att komma ”något annat” flygande. Och samtidigt kan jag ju inte bara sluta jobba. Jag behöver ju lönen. Och allt det som går att göra för lönen, som ju förenklar mitt liv. För om jag inte hade pengar, så skulle jag inte ha någon möjlighet att drömma om det där "något annat". Då skulle min tid vara uppfylld av att bekymra mig för hur jag ska ställa mat på bordet till sonen. Så visst, jag är en bit upp i behovstrappan. Så är det.

Oavsett så måste jag lösa det här känner jag. Behöver liksom bli klar med vad jag vill göra. Nog vore det ju häftigt att vara egen. Att komma på en egen affärsidé! Men så svårt. Jag har funderat och funderat. Och i söndags kom jag på det! Eller i alla fall ett litet, litet frö. Det kanske aldrig leder till något större, men det kommer att berika mitt liv ett bra tag framöver. Och ja, Kerstins också, eftersom hon givetvis måste vara med också. Och det viktigaste av allt; det kommer vara något vi bestämmer över själva. Något vi vill göra. Att få arbeta med sin hobby nästan!

Jag vill inte berätta exakt vad det är ännu. Vill fundera lite till. Spåna och greja. Men sen!

PS. Och ja, det är lite lättare att andas nu. När jag vet att jag har en idé till det där "något annat".

/Gunilla