Paleo i det dagliga livet

För mig är grunden i den kosthållning som hör paleo till, att vara medveten om mina val. Jag lever ett aktivt liv, jobbar heltid och tränar mycket. Vet inte alltid var jag kommer att vara vid lunchtid, om det kommer att finnas tillgång till bra mat eller ens om det kommer att bli tid att äta någon lunch. Om jag i stundens hetta stoppar i mig något som inte är paleo, inte är bra för min kropp, är det ett medvetet val jag gör. Jag ”råkar” inte. Det är jag själv som öppnar munnen, stoppar in maten, tuggar och sväljer. Jag är inget viljelöst offer och min mun är ingen foderlucka.

Såklart är det inte så enkelt som det låter. Men ju längre jag hållit min paleolivsstil, desto enklare blir det. Kroppen blir lyckligare, hög på annat är skräpig mat. Och jag är medveten, förberedd och gör aktiva val.

Jag äter alltid frukost, alltid, alltid, alltid. Jag har alltid varit en frukostmänniska och tänker mig att även min föregångare, för hundra, eller femhundra generationer sedan, åt frukost. När stenålders-Kerstin vaknade på en fäll i grottan så tror jag att hon åt något litet innan dagen började. Så jag äter alltid frukost. ” Jag vet också att så länge jag ätit ordentlig frukost klarar jag mig till kvällen om det inte blir tillfälle till någon bra mat under dagen. Även om magen knorrar lite är det ju inte värre än så. Det är inte farligt att vara lite hungrig. Man svimmar inte av det. Förbränningen stannar inte av.

Beträffande förbränningen. Efter cirka 60 timmars fasta kan man se en liten nedgång i förbränningen, på cirka 5 – 10 %. Innan det går förbränningen upp. För att vi ska orka producera mer, d.v.s. ge oss ut och skaffa mat. Det vore otroligt kontraproduktivt om människokroppen inte klarade sig mer än några timmar utan näring innan hon blev trött och slö, svimmade och låg på savannen och skräpade. Seriöst, tror verkligen någon på att vi hade varit denna framstående ras vi blivit om vi inte klarade oss utan mat var fjärde timma? Den allra största merparten av oss har dessutom otroligt mycket energi lagrat på kroppen i form av ett fettlager. Hamstrar har krubbet i kinderna, kameler i puckeln och vi människor, ja…du vet bäst var ditt eget energilager sitter. För en del handlar det om 20 000 kalorier, för andra om flera 100 000 kalorier. Så vi klarar oss. Och vi kommer inte att svimma av att vara lite hungriga.

Om man däremot blir yr, trött, arg eller svimfärdig när man inte fått mat på några timmar, finns det en anledning till det. Av någon anledning kan kroppen inte få tillgång till all den lagrade energi som är avsedd för detta ändamål. Den vill ta en smidig genväg och få energi som är mera lättillgänglig, d.v.s. socker. Och så stoppar du i dig en liten smörgås, en chokladbit, en skål flingor och mjölk. Så är kroppen nöjd en stund till.

När du gått över till paleokost går det där över efter ett tag. Du äter och är sedan nöjd. Efter ett antal timmar är magen tom och knorrar. Då äter du igen. Magen är hungrig, hjärnan och ögat är sällan det. Mat är förvisso en glädje och en njutning, men för många av oss är den mer än så. Den är en snuttefilt, en mammas tutte, en belöning, en tröst och ett gift. När du äter paleo, efter ett tag, är mat bara mat. Du äter, njuter av maten och är sedan nöjd.

Du är medveten, förberedd och gör aktiva val.